Hemresan

Föregående skribent skrev att den långa resan hem skulle bli tuff, men vi hade ingen aning om hur tuff. Vi grät när vi sa hejdå till våra värdfamiljer, hejdå, inte farväl. Vi planerar redan att resa tillbaka till England, och har fått erbjudandet att bo hos dem igen om vi skulle vilja. Vilka fantastiska människor! De öppnar sina hus och hem, de vänder upp och ner på sina liv, allt för att vi ska ha det så roligt som möjligt. Och vi har haft det så himla, underbart bra!

Här är Alex, och Nicole tillsammans med Rena och Keith, som var min och Alex värdfamilj. Vi är och besöker Brontë museet på vår sista dag i England. Ett väldigt kulturellt, historiskt och magiskt sätt att avsluta resan, museet tog en verkligen tillbaka i tiden!

Men när vi skulle flyga hem vände lyckan, på grund av förseningar skulle vi bli tvungna att sova en natt till i Manchester. Jag är inte den som tackar nej till en hotellnatt, men eftersom jag ska ut och resa igen redan på tisdagen var det en katastrof för mig. Jag skulle inte hinna hem, utan tvingas försöka hitta en tvättomat i New York istället! Men tack vare lite kvicktänkthet och väldigt tillmötesgående personal lyckades vi boka in mig, Emelie, Clara och Nicole på en flight som skulle ta oss hem samma dag. Vi tackade de andra och sprang mot gaten.

Det var inte förrän vi satt på planet, och fick beskedet att vi skulle bli stående två timmar på flygplatsen och därför bli kvar själva i Amsterdam, som vi insåg att vi var helt utan lärare. Men återigen tack vare väldigt bra personal som lyckades knipa den sista landningsplatsen i Amsterdam innan avstängningen lyckades vi ta oss iväg i god tid.

Under hela tiden hade vi väldigt bra kontakt med vår lärare, och personalen var införstådda i vår situation och svarade vänligt på alla frågor. Väl i Amsterdam letade vi upp gaten på den stora flygplatsen och satte oss att vänta. Det blev en lång väntan, med ytterligare förseningar. Då passade vi på att besöka choklad-baren vi sett tidigare, och bestämde oss för att göra det bästa av situationen...

...Nämligen att lyxa till det lite!

Tillslut kom vi hem, efter 16 timmars resande. Vi fick kontakt med de som sovit kvar i Manchester, och de verkade ha det bra och se det komiska i det hela. Vi köpte varsin liten present till dem, som tack för att de lät oss åka. Jag vet inte vad vi skulle gjort utan dem. Tack också till lärarna som litade så mycket på oss att det lät oss åka, att veta att vi hade den tilliten gjorde oss mycket modigare. 

Men trots det turbulenta slutet hade vi en fantastisk resa, förövrigt helt utan missöden. Den här lilla struntsaken kommer vi inte att minnas om 5 år, men vi kommer minnas generositeten, skratten, kulturen och upplevelsen att få kliva in i någon annans liv. 

Tack för mig! // Sanna 

Sista inlägget från England

Det är med sorg i hjärtat och tårar i ögonen som jag skriver detta inlägg. Detta inlägg kommer vara det sista från England från min sida.

Dagen har varit fullspäckad precis som alla andra dagar, jag, Emelie, Kevin, Pauline och en vän till henne åkte till ett ställe där de hade odlingar och där man kunde köpa allt som trädgården behöver, men det fanns även en stor avdelning med inredning, smycken och sådant. Efter shoppandet åkte vi vidare till ett café (jag skulle kallat det för restaurang) där vi åt lunch tillsammans med en av de andra värdfamiljerna. Caféet var inte ett vanligt café utan det var i en gammal industribyggnad typ. Där de hade utställning av gamla bilar, kläder inspirerade från 1950-talet och framåt och massa andra coola grejer. Efter vi ätit åkte vi till en by där vi tog en fika och fortsatte shoppandet. Sen bar det hemåt och jag började packa mina resväskor. Är inte klar på långa vägar så måste gå upp i tid imorgon.

Sen var det farewellparty på schemat, vi åt middag tillsammans med alla andra värdfamiljer och några av dess vänner. Vi sjöng nationalsången, dansade små grodorna och hade quiz. En lyckad kväll. Jag kommer verkligen sakna alla här, de har varit fantastiskt och detta är något man aldrig kommer att glömma. En upplevelse för livet. Nu måste jag sova för att orka upp imorgon och resdagen som vi har framför oss. Morgondagen kommer bli tuff, att säga farväl till personer som man klickat med är inte lätt. Men jag kommer åka tillbaka, det är en sak som är säker. Hoppas ni uppskattat bloggen under tiden vi varit här!

/Clara

Sista dagen innan hemresa

Idag är sista dagen för vår resa här i Ossett. Känns väldigt sorgligt att behöva åka hem, man vill stanna kvar. I alla fall var vi idag till ett mycket coolt café. Den sista dagen är då värdfamiljerna frågor om vi har något önskemål, något vi vill se eller göra. Vi ville göra något i närheten och köpa de sista souvenirerna. Vi åkte till ett ställe som hade lite olika saker typ en stor trädgårdsaffär fast med inredning också, vi hittade lite att köpa där. Sedan åkte vi till cafét. Det var så detaljerat så se själva...

Gamla bilar stod i mitten och runtom fanns stolar och bord. 

Stället renoverar gamla bilar som dessa.

Tyckte denna var lite cool.

De sålde också klänningar med 50- och 60-tals stil som de sydde där.

Från vårt bord.

De gjorde maten ifrån scratch. 

Bil

Bil

Efter vi lunchat åkte vi till en liten stad inte långt härifrån och gick runt där, handlade lite.
Kan inte vara mer nöjd med att jag fick bo hos Pauline.
Är verkligen tacksam för den här resan och alla snälla människor som gjort resan till så bra den bara kan bli.
På kvällen hade vi Farewell party där vi tackar värdarna för att vi fått bo hos dem med mat och lite sånger som den klassiska små grodorna som jag inte dansat på minst 12 år.
Imorgon är det packning på morgonen innan vi tar bussen härifrån till flygplatsen. Vill inte lämna även om det ska bli skönt att komma hem. Borta bra men hemma bäst!

// Emelie

Fredagen 17 mars

Igår var en fullspäckad dag som började tidigt men en busstur till Leeds. Bussturen var lite skumpig och fönsterna immade igen. Vi blev lite åksjuka, men av det man kunde se så har de ett fantastiskt landskap. I Leeds började vi med museum, Leeds city museum.  

Denna hjort levde för 10 000 år sedan.
En av anledningarna till att den dog ut är pga dess stora horn. Hornen är jättestor och tunga. Det var svårt för hjorten att växa ut nya. 

Mitt namn i romersk eller grekiska bokstäver.

Efter museet hade vi tid till att shoppa!! Leeds är en stor stad, vissa säger att det är som ett mini-London. Shoppingen var super!

Lunchen, snabbmat.
Jenni, en av värdfamiljernas dotter mötte upp oss och hjälpte oss att hitta affärer för det vi sökte.
Väl hemma var det en 45 min lugnt sedan fotboll.

Ser vi inte ut som riktiga Sheffield Wednesday supportrar?!

Laget heter Sheffield wednseday pga att det tidigare var en cricket klubb som spelade på onsdagarna innan de blev ett fotbollslag. De har också ett lag i Sheffield vid namn Sheffield united, så de behöver skilja dem åt.

Stämningen var grym, Wednesday fansen visade verkligen båda sidor. Tyvärr förlorade de och eftersom detta var en väldigt viktig match var det lite synd. Men det var riktigt coolt.
När vi kom hem bar det av till Wakefield för en sen natt.
Dagen som helhet var super!

// Emelie 

Shopping, fotboll och utelivet i England

Igår var vi till staden Leeds, som är en ganska stor stad. Där gick vi på ett museum och vi fick lite uppgifter som vi skulle göra där. Efter museet blev det shopping, det fanns hur mycket som helst så det var väldigt roligt. Gårdagen var helt fullspäckad, efter besöket i Leeds hade vi en timme på oss att äta middag och sen var det dags för fotboll i Sheffield. Wow säger jag bara, vilken atmosfär, vilken passion. Det var nog en av de häftigaste upplevelserna jag varit med om. Dock förlorade Sheffield, inte för att det spelar någon roll för min del men det hade varit häftigt att se jublet från läktaren om de hade vunnit. 26072 åskådare var det på matchen, så coolt. 

 

Detta var en av sakerna som vi såg på museet, en jättehjort som levde för 10.000år sedan och som numera är utrotad.

En bild från fotbollsmatchen, sån passion det är för denna sport i England!

Efter matchen åkte vi hem, bytte kläder och gick ut och dansade och upplevde utelivet i England. Eftersom det var st Patrick's day så var det väldigt mycket folk ute, vi hade väldigt roligt tillsammans!

Nu är man ganska trött efter en så händelserik vecka med så mycket olika upplevelser, idag är den sista heldag vi har i England, Farewellpartyt är ikväll så nu ska jag ladda upp för det och troligtvis kommer vi åka på någon utflykt på förmiddagen också! Så det gäller att ta tillvara på tiden som är kvar nu, för imorgon åker vi hem! 

/Clara

Halv skoldag sedan besök i gammal kolgruva

Igår firade vi som sagt våra födelsedagar (min och Claras) på en restaurang vid namn 42 här i Ossett. Jag tog en pasta med svamp och sparris. Den var mycket god.

Idag var det endast en halv skoldag. Jag hade english, law och drama på mitt schema. Sedan bar det av till Kol museet med kolgruvan.

Vi hade en rundtur i gruvan av en gruvarbetare som jobbat i gruvan tidigare. Det var verkligen intressant och man fick höra om hur de grävde fram kolet förhand och sedan övergick mer till maskiner. På den tiden de grävde förhand hade man endast 1 ljus per familj så många av dem fick arbeta i mörkret, de arbetade i 12 timmar. Både kvinnor, barn och män arbetade. Sedan ersattes barnen och kvinnornas arbete med hästarna. Det var små hästar som Shettlands ponies och Welshcob som arbetade i gruvorna. Hästarna fick 2 veckor ledigt på sommaren uppe "på land", resterande veckorna av året var de i gruvan. Man fick hissa upp dem. Vi åkte ned 140 meter i marken.

Bild ifrån området. 

En Clydes Dale som rasen heter. Hästen heter Finn och är åtta år. De är väldigt stora hästar, mankhöjd på ca 180 cm. Clydes Dale användes ovanför gruvan med att frakta kol till hus. Medan de mindre hästraserna arbetade nere i gruvan. 

Finn var väldigt snäll, hon som tog hand om hästarna (hennes jobb) var trevlig och berättade lite mer om hästarnas roll. Det fanns också två Welsh mountains där. Ingen av dessa hästar som Finn har såklart inte jobbat i gruvan.

Hon berättade att den ursprungliga Clydes Dale blodlinjen ifrån England dog ut under världskrigen. Så nu behöver de importera rasen istället. 

Bild ifrån området.

Bild ifrån området.

Nu är det dags för middag.

// Emelie 

Restaurang besök, sista praktikdagen och kolgruvsmuseum

Igår var vi ute och åt på restaurang för att fira att både jag och Emelie fyllt år. Först hade vi tänkt att vi skulle åka till Wakefield, men det var så otroligt mycket trafik så vi vände och tog en restaurang i Ossett istället. Det var supermysigt och trevligt! Efter besöket på restaurangen åkte vi hem och vände i dörren i princip, vi gick vidare till Jenny och Ali som är ungdomar i våran ålder, där deras familj tar emot en svensk elev. Vi hade en jätterolig kväll, fylld med massor av skratt!

Detta var varmrätten som jag valde, de andra tog pasta och hamburgare!

Idag var det även den sista dagen på praktiken, jag har verkligen haft det så bra som man kunnat. Det var sorgligt att det var dags att lämna café Wellgate, jag kommer sakna många från personalen där. Det brände lite i ögonen när man skulle gå därifrån... När jag skulle gå fick jag även en gåva, en chokladask och ett kuvert, jag har dock inte öppnat det än men ska göra det så fort som jag bloggat klart!

På bilden syns ingången till Caféet och även gåvorna jag fick.

Efter jag lämnat caféet kom Pauline och hämtade upp mig och så åkte vi till skolan och hämtade upp de andra och åkte senare vidare till kolgruvan, som nu är ett museum. Det var nog en av de coolaste upplevelserna som jag varit med om i hela mitt liv, helt fantastiskt! Guiden som tog oss genom gruvan har själv jobbat i den, han var så personlig och gjorde hela rundturen så bra! Sen blev det såklart shopping i museets shop. 

Ikväll kommer Anders, Karin, Carol och Jackie och äter middag här, så nu ska jag ta en dusch och kanske en promenad, sen blir det att hjälpa till med dukning och sådant. Hoppas ni har det bra i Sverige, vill bara säga att vi har solsken och vårväder här 😉

/Clara